Det finns många teorier kring vilka hundraser som är allergivänliga och därför skulle passa en allergiker bättre. Men tyvärr tycks allergivänliga hundraser vara en myt. Ett flertal internationella vetenskapliga studier visar att allergennivåerna, alltså hur allergiframkallande en hund är, skiljer sig mycket mer mellan individuella hundar än mellan raser. En allergiker kan alltså ha en hund hemma utan att märka av sin allergi, men få en allergisk reaktion när han/hon träffar grannens hund, trots att båda hundarna är av samma ras.

Forskning om allergivänliga hundraser

År 2012 publicerades en omfattande holländsk forskningsstudie i den prestigefulla allergitidskriften Journal of Allergy and Clinical Immunology, som undersökte tesen att vissa hundraser skulle vara särskilt allergivänliga. I studien testades en stor mängd hundar av olika raser, bland annat labrador, pudel och spansk vattenhund, samt en kontrollgrupp med hundar av olika raser och blandraser. Sammanlagt testades 356 stycken hundar.

Forskarna mätte mängden av Can f 1, det vanligaste hundallergenet, i hår och päls, samt i hundarnas hemmamiljöer (på golv och i luft). Man fann att skillnaderna mellan raserna var små – allergennivåerna skilde sig istället markant mellan olika hundindivider inom samma ras. Dessa forskningsresultat ledde till slutsatsen att det saknas belägg för att vissa hundraser skulle vara särskilt allergivänliga.
 

Information till denna förenklade graf är hämtad från den holländska forskningsstudien (Vredegoor et al, Journal of Allergy and Clinical Immunology, volym 130, 2012) och visar förekomsten av hundallergenet Can f 1 – både på hunden och i hemmet. Ju bredare figur desto fler hundar i studien hade samma nivå med Can f 1. Det som går att utläsa tydligt är att variationen inom de olika raserna är stor, vissa hundar hade hög nivå av Can f 1 medan andra hundar, inom samma ras hade mycket låga nivåer. Det framgår också att hundarna ger ett klart avtryck i miljön och att även det skiljer sig avsevärt inom samtliga raser.

Forskningen täcker bara ett allergen

Det går alltså, utifrån forskning på området, att konstatera att allergivänliga hundraser är en myt. Trots att viss skillnad mellan raser går att utläsa ligger den stora variationen på individnivå. Man bör dock komma ihåg att hundallergiforskningen hittills framförallt fokuserat på ett av de sex hundallergenen, och att mer kunskap finns att utvinna genom att mäta även de andra allergenen.

I testerna som gjorts av i den holländska studien mättes endast nivåerna av Can f 1. Trots att Can f 1 anses vara det allergen som flest hundallergiker reagerar mot så finns det alltså fem andra allergen (Can f 2- Can f 6). Det är därför viktigt att forskningen forstätter framåt så att alla hundallergen kan undersökas och därmed ge oss en så fullständig bild av hundallergi som möjligt.